Bebyggelse | Odlingslandskapet | Växtlighet | Djurliv | Geologi | Sjöar | Kartbild |
Älmebodas bebyggelse Läs mer om Älmebodas bynamn. Några äldre beskrivningar av Älmeboda socken.
Odlingslandskapet
Växtlighet
Två arter inom socknen är särskilt skyddsvärda: backmåra och stortimjan. Båda arterna är mycket sällsynta i hela landet men finns alltså i Älmeboda, backmåran bl.a. vid kyrkoruinen och stortimjan i Flishult och flera andra platser.
Djurlivet Av de jaktbara djuren finns idag älg och rådjur. Och deras förekomst har kraftigt ökat sedan början av 1900-talet. Då var både älg och rådjur ganska ovanliga. Älgstammens storlek varierar mellan åren men hålls på en avpassad nivå genom en strängt reglerad jakt. Även rådjursstammen varierar starkt, men där anses variationerna vara betingade av tillgången på räv. Björn har knappast funnits i de sydsmåländska skogarna under de senaste århundradena men att det funnits björn visar bynamnet Björnakulla längst upp i socknens norra ände. Däremot fanns vargar ända in mot 1850-talet. Den sista vargen i Älmeboda uppges vara skjuten i Kållebo 1858. Även lodjuret var inte ovanligt och kan väl än idag tillfälligt besöka trakten. Räven har förekommit rikligt, men har periodvis minskat på grund av rävskabb. Nu synes den ha återhämtat sig efter den senaste skabbperioden. Den oförargliga (...nåja undantagsvis besvärliga) grävlingen är ganska vanlig. Vildsvinet har länge varit utrotat men har på senare år återkommit till stort ohäng för skogs- och jordbruket. Haren finns ju kvar men den ursprungliga skogsharen (han som blir vit på vintern) har minskat och ersatts av fältharen, tyskharen. Smålands landskapsdjur uttern har möjligen funnits i åarna men torde vara sällsynt idag. Däremot finns säkerligen förvildad mink på sina ställen. Bäver har nog inte varit ovanlig, därpå tyder sjönamnet Bjursjön på en sjö som ligger nordost om Spritsmåla. Namnet betyder bäversjön. Bävern som varit utrotad i hela landet har återinplanterats i norrländska vatten och därifrån har den spridigt sig och finns nu ända ner till norra Småland. Det är därför troligt att den inom inte alltför avlägsen framtid kommer att även bosätta sig vid vattendragen i Älmeboda. Att på sin skogsvandring få träffa på mård eller iller är kanske inte så vanligt men dom finns där iallafall. Skogsfågel som tjäder och orre har blivit alltmer sällsynta, troligen på grund av förändring i sättet att bruka skogen. Hasselmusen är en liten gnagare som har iakttagits på åtskilliga ställen i socknens norra del. Vår största skalbagge ekoxen, som är Blekinges landskapsdjur, fanns på 1930-talet i Källebäcken. Svenska jägarförbundets Tingsrydskrets har en fin hemsida som innehåller avskjutningsstatistik men även mycket annat intressant, även för den som inte är jägare men allmänt naturintresserad.
Geologi De ytliga landformerna är resultat av inlandsisen som smälte undan för 12000 år sedan och lämnade efter sig en stenig och blockrik morän. Andra spår efter isen utgör rullstensåsar som avsatts i tunnlar i isen och där det mesta av det finkorniga materialet sköljts undan. Ett exempel på rullstensås finns vid västra stranden av Kyrksjön. Vid vägskälet i Flishult finns ett exempel på flyttblock. Räfflor som isen bildat när den gled över berghällar finns att se på flera ställen bl.a. vid vägen Kvesingsbo-Yxnanäs. Källa: C.E. Johansson, Älmebodaboken 1974
Sjöar i Älmeboda Inom Älmeboda finns ett femtiotal sjöar och gölar. En vattendelare går i nord-sydlig riktning genom socknen och i väster sker avrinning till Ronnebyån och i öster till Nättrabyån. Endast längst upp i nordöst finns ett litet område där avrinningen sker till Lyckebyån. Sjöarna är näringsfattiga och mest av karaktären brunvattensjöar. Djupasjön är ett undantag och är en humusfattig klarvattensjö och därför också en fin badsjö. Den störste sjön är Kvesen följd av Kinnen och Djupasjön. Genom tiderna har man ständigt strävat att utöka de odlingsbara arealerna och särskilt från mitten av 1800-talet fram till omkring 1950 har man sänkt vattennivån i de flesta av sjöarna genom dikning och vattenavledning. Resultatet av åtgärderna blev dock inte alltid vad man hoppats, efter en tid hade den vunna marken gått förlorad genom bortodling eller som en följd av att den på nytt sjunkit och blivit vattensjuk. Några sjöar har genom utdikning helt försvunnit t.ex. Binnarebo göl, Äskebäckasjön och Smedjemåla göl. I våra dagar har man kommit att mer uppmärksamma sjöarnas reglerande verkan som magasin och även deras allmänna naturvärden. Därför görs numera sällan några sjösänkningar, tvärtom finns sjöar som man nu försöker återställa till deras tidigare omfattning.
Källa: Bertil Nosslin, Älmebodaboken 1992
|