Ny Smålands Beskrivning, ca 1898
Ny Smålands Beskrifning utgavs under åren 1897-1914 under redaktion av Josef Rosengren.
Det avsnitt som handlar om Älmeboda är troligen skrivet något av de allra sista åren på 1800-talet.
Beskrivningarna för alla socknarna följer en ganska standardiserad mall.
Geografi. Här beskrivs socknens gränser, höjdförhållanden (högsta punkten uppges vara
Makrismåla), sjöar och åar. Illarebo göl "är särskilt anmärkningsvärd, enär där lär finnas karp, en i
trakten ej annars förekommande fiskart". Jordmånen anses ganska bördig och särskilt tjänlig för kornodling.
Marken är mycket stenbunden men "landtmannen bryr sig ej om att i någon nämnvärd mån stenbryta sina åkrar".
Byar och gårdar. Alla socknens gårdar är uppräknade med uppgift om storlek i mantal. Totalt
omfattar socknens gårdar 70 5/6 mtl. Störst är Skärsjöhult säteri med 3 mtl uppdelat på sex brukningsenheter,
varav den största är 2 mtl. Minst är en enhet i Abrahamshult med 1/80 mtl.
Socknens huvudnäringar är jordbruk med boskapsskötsel och skogsbruk. "Jordbruk synes dock stå tillbaka i
jämförelse med andra socknar inom häradet. Därför uppgifves det också att socknen som för mindre än en
mansålder sedan hade spannmål till afsalu, nu ej producerar tillräckligt för det egna behofvet. En följd
häraf har blifvit, att en stor del af socknens befolkning söker sin utkomst på annat håll.
Sålunda tilltager emigrationen till Amerika alltmer, och under sommarmånaderna söka många af socknens ungdom
arbetsförtjänst i Danmark eller å Gotland." Skogsbruket räknas till huvudnäringarna trots att "skogarna sedan
länge är ganska starkt medtagna. Någon verklig storskog finns ej heller till afsalu."
Bland industriella anläggningar
nämns endast kvarnarna i Källeström, Ingemundemåla och Skärsjöhult samt Elmqvists garveri
i Källebäcken.
Några enskilda gårdar. Här omnämns Skärsjöhult, Makrismåla och Kvisingsö som gårdar som
tidigare innehafts av ståndspersoner.
Om Elmeboda prästgård nämns sägnen att marken skänkts av två
fröknar Blåpanna och att höjden intill kallas Blåpanna. Från den kunde man förr se kyrkorna i Linneryd,
Väckelsång och Nöbbele.
Under rubriken Hemmanet Östergöl skildras utförligt den andliga rörelsen som kom att kallas
åkeanismen
.
Vägar och järnvägar. Socknens kommunikationer anses inte särskilt goda trots flera häradsvägar.
Järnväg saknas och byvägarna är "smala, steniga och illa underhållna".
Fornminnen "Några fasta fornminnen af intresse finnas ej inom socknen, och
äfven jordfynden äro föga talrika". Endast två fynd redovisas: en slipad hålmejsel av flinta hittad i
Vindås 1873 och ett romerskt guldmynt funnet i Guleboda 1854.
Folkmängden uppges till 3262 personer den 31 december 1896. Kyrkoherdens lön uppges vara kontant
1970 kronor somt inkomsten av bostället 900 kronor.
Kyrkan beskrivs mycket utförligt med längd, bredd och höjd. Inventarierna uppräknas med noggranna beskrivningar.
Om den gamla kyrkan nämns särskilt att där "fanns ännu 1770 en gammal dopfunt tillverkad af det almträd, hvaraf
socknen fått sitt namn. Likaledes förvarades här några stafvar, hvilka ansågos hafva varit begagnade i
Bländas krigshär. Både funten och stafvarna äro numera försvunna."
Präst- och komministerlängden är mycket detaljerad med uppgifter, utöver datum för födelse
och död, även om alla skolor och examina, alla tidigare tjänster och offentliga uppdrag.
Skolväsendet anses någorlunda tillfredsställande men några av skolhusen beskrivs som små och otidsenliga. Det största och rymligaste skolhuset finns i Rävemåla
"hvilket på öfvra våningen innehåller skolsal och bostad för läraren. I nedra våningen finnes sockenstuga,
bostad för kyrkväktaren samt lokal för socknens sparbank."
Till överst på sidan
Mörners beskrivning av Kronobergs län (1810)
I oktober 1810 reste den franske officeren marskalk Bernadotte från Frankrike till Stockholm för att bli
Sveriges kronprins och med tiden sedan konung Karl XIV Johan.
Han kom till Växjö på kvällen den 26 oktober och mottogs där med stora
festligheter. Landshövdingen greve Stellan Mörner överlämnade då vid detta tillfälle
en skrift som han sammanställt med titeln "Kort berättelse om Kronobergs län, i djup underdånighet aflemnad till
Hans Kunglig höghet Kron Printsen"
Mörner skildrar sitt län mest med berömmande ord:
"Ett land, från början så oländigt af Sten och skogar så betäckt, tycks ej wara bestämt för åkerbruk
och sådane näringar, hwilka tillhöra Rikets fertilare Provincer; Men förhållandet har blifwit tvertom.
Folkets medfödda idoghet, jemte en stigande uplysning, har till den grad upplifwat odlingshågen och undanröjt
alla hinder för den flitige Landtmannen."
Skördarna blir ofta rikliga, "wid en ymnigare skjörd är landet i tillfälle att kunna föryttra flera
tusende tunnor råg och korn". Men Mörner beklagar att avståndet till sjöstäderna är långt och att inga
kanaler finns. (Järnvägar fanns ju inte ens påtänkta då!) Bland exportvarorna uppräknas smör, ost, lin, honung, vävnader, järnvaror, virke, beck och
tjära. Men viktigast är den lönande handeln med oxar.
Växjö är länets enda stad och har 1200 invånare. Där finns 8 köpmän och 93 hantverkare. Staden innehar
1180 tunnland mark varav 13 tunnland åkermark som ger en viss självförsörjning till invånarna.
Bland stadens allmänna inrättningar nämns:
-Hospitalet
-Lasarettet
-Fängelset
-Spannmålsmagasinet
-Salpeterförvaltningen
-Hälsobrunnen Ewedal
-Brandstodsinrättning
Mörner ger en karaktäristik över smålänningarna:
"Nationallynnet är blandat med dygder och svagheter; men på det hela öfwerwägas de sednare af de förre. Folket hyser
en outplånlig wördnad för sin Öfwerhet, anser som den första af pligter att till Kongl. Majt och Kronan
utgöra sin skatt och öfriga åliggander lydigt, när det befalles med rättwisa, tappert i striden mot
Rikets fiender, höfligt, willigt, sparsamt och med synnerlig fallenhet för industri, som ger en snar inkomst;
Däremot är sedlighet ej just alltid att påräkna. Ett olyckeligt och stigande begär efter brännewin förer
Nationen allt mer och mer till bekymmersamma afwägar: Och denna allmänt begärliga samt nyttjade dryck skadar ej
ringa Moraliteten.
Oaktat Allmänhetens medfödda fallenhet för hushållning insmyger sig ändå en viss lättja, synnerligast hos
tjenstefolket, hwilka äro mindre driftiga i sina arbeten än på andra orter."
Till överst på sidan
Rogbergs Beskrifning om Småland (1770)
Samuel Rogberg var prost i Fröderyd och han samlade från alla Smålands socknar
beskrivningar för att sedan sammanställa i bokform. Han vände sig därför till
stiftets präster med ett frågeformulär. Uppgifterna om Älmeboda lämnades av
Magister Adam Streling som var son till komministern i Älmeboda Petrus Strelingius.
Streling var således uppvuxen i Älmeboda. Hans uppgifter är sammanställda 1759. Boken med titeln
"Historisk beskrivning om Småland" utkom 1770 jämt 10 år efter Rogbergs död. Här nedan hela avsnittet om
Älmeboda:
"Elmeboda Socken af 38 1/12
Sk, 8 1/2 Kr och 24 1/4
Fr äro belägna
4 1/2 mil från Wexiö och 6 mil från Carlscrona. Gränsar i N till
Linneryd, i S till Twing, i Ö till Långasjö och i W till Sandsjö Socknar.
Genom densamma går 4 Häradsvägar, af hwilka den 1. löper Ö härigenom
åt Linneryd och Ljuders Socknar till Algutsboda och råkar landswägen wid
gästgifwargården Eriksmåla; den 2. går äfwen i Ö till Låmgasjö och Wissefierda,
och förenar sig där med landswägen vid Furs gästgifwargård i Blekinge; den 3.
löper i W genom Sandsjö och stöter till landswägen vid Tingsås Kyrka;
den 4. sträcker sig N genom Nöbbeled och träffar Landswägen vid Torsås Kyrka.
I denna Socken äro inalles 23 sjöar, större och mindre; en del av dem äro nog rika
på Braxen, Gjäddor, Abborr och Mört. Karusor (rudor) finnas äfwen uti några
och i synnerhet i Flacksjön så stora att de stundom fångas till 5 markers
storlek. Sik har äfwen nyligen blifwit funnen till storlek lika med strömming.
Den största af sjöarna är Waren (Viren) 1 mil lång.
Säteriet Skjärsjöhult af 3 hela hemman tillhörer Bergmanska familien.
Boställena äro 5, det 1. Makritsmåla, I h Capitaines vid Konga Härads Comp.
det 2. är Tolandsmåla 1/2 Rustmästare wid samma Compagnie,
det 3. Trällebonäs 1/4 Pipare, det 4. Ulfwahult 1/2 Trumslagare och det
5. Spritsmåla för Regements Profossen (ordningsman och bestraffare).
Här äro 3:ne stora allmänningar, nemligen Ulwermo, Fösingsmåla och Flisehult;
uti de förre finnes ansenlig skog af Furu och Gran, och i den senare
äfwen Ek och Bok. Furu- och ekeskogen är regal (tillhör kronan) och tages årligen en
myckenhet deraf till Flåttan i Carlscrona. Annars finnes öfweralt i
Socknen ansenlig fångeskog till både timmer, vedbrand, gärdsel och
löftäkt.
Kyrkan är byggd af sten på kronogrund, 40 alnar l., 20 b. och 10 h. och
förmenes densamma jämte Socknen hafwa fått sitt namn af ett stort Elmträd,
som där fordom stått. Åtminstone finnes i Kyrkan en döpelse-funt af
samma slags träd till den storlek, att han af 4 karlar knapt kan
lyftes, och är sägn, att denna funt af det trädet blifwit huggen, som skall
hafwa givit Kyrkan och Socknen dess namn. Tornet nedföll i en stark storm
år 1750 Mattiasdagen, då den ena klockan sönderslogs, som äfwen samma år
blef omguten. I den nya stapeln äro 3 klockor; den största har alsingen
och de 2:ne mindre föga märkeliga inskrifter. I Kyrkan är ett Orgelwärck
at 13 stämmor och förfärdigades år 1758 och uti henne några långa
stafwaar, hwilka bland allmogen förmenas hfwa blifwit brukade af den
rycktbara Hjeltinnan Blendas troppar. Sådant lämnas derhän.
Prästegården I.h. ligger nära wid Kyrkan. Har genom donation af 2:ne
ogifte fruentimmer, hwilkas namn genom tiden råkat i förgätenhet,
blifwit förökt med deras bredwid belägne gård; densamma skall hafwa
hetat Blåpanna och synas ännu några lämningar där gården stått, äfwen
som det ena af Prästgårdens gjärden än kallas Blåpanna. Tiden då denna
donation skedt är obekant.
Pastorer hafwa följande warit:
(Pastorslängden har här utelämnats.)
Capellans Bostället Kuppremåla är 1/2 h. 1/8 m. fr, Kyrkan belagit.
Det är troligta att, emedan detta Pastorat består af allenast af en
församling, så hafwa här i äldre tider ingen Capellan warit, wid år
1640 en Thore som den förste; de följande äro allenast till namnet
bekante. Sista Comm. war Theodorus Odenius från 1757. Som är F. 1697
i W Gothlan och från 1733 warit Capellan i Hofmantorp till dess han
blef hit befordrad, d. 1768."
Har släkten Blåpanna haft gården i Älmeboda?
Till överst på sidan
Fornminnesinventering 1667 av Rimmius
I ett kungligt brev 1666 till ärkebiskopen anmodades han att genom landets
präster låta göra en inventering av fornminnen ("Antiqviteter") i alla socknar.
I brevet framålls att uppgifterna skall omfatta runstenar, kungagravar.
"jättegrifter", gamla manuskript, mynt och sigill mm. Men kyrkoherden Rimmius
fann märkligt nog ingenting. Här följer hela hans rapport om Älmeboda:
"Effter h. kongl. mtz vår allernådigeste Herres och Konungs wilje och befalning,
at alle pastores uthi H. Kongl. mtz Rijke och wårt Käre Fädernesland, Swerige,
skola hwar uthi sin Försambling ransaka om några gambla monumenter och
Antiqviteter kunna finnas. Altså hafwer jag undertecknat uthi min ringhets
ombetrodda Försambling, tillijka med Kyrkiones sex män granneligen ransakat
och efterfrågat om sådant kunna finnas, men wij hafwer förnummit at hwarken uthi Kyrkian
med gambla Böker eller pänningar, eij heller uti Skogarna och marken
finnas några gamble monumenter eller Antiqviteter.
Detta så sannferdigt wara winom wij med wåre nampn. Datum Elmebo den 8. Julij Anno 1667.
Laurentius Arfvidi Rimmius
pastor Elmebodensis Mpria (pastor i Elmeboda med egen hand)
Kyrkiones sex män
Swen i Boamåla Lindorm i Skräddaremåla
Anders i Trellebo Per Eriksson i Bennikebo
Matthis i Korpemåla Staffan i Fagrasiö"
Till överst på sidan