Sägnen om Blända

I mitten av 1200-talet utfärdade Birger Jarl den arvslag som skulle komma att tillämpas i hela riket och som sade att systern ärver endast hälften emot brodern ("gånge hatt till och huva från"). Det finns emellertid historiska belägg för att i södra Småland tillämpades likadelningsprincipen såsom en sedvanerätt. Och förklaringen därtill skulle kunna finnas i en krigshändelse där hjältinnan Blända spelade huvudrollen. I sin bok "Småländsk medeltid" återger författaren Lars-Olof Larsson berättelsen om Blända så här:

"En gång när alla män var ute på krigståg hade de fega danskarna fallit in i Värend med en väldig här. En kvinna vid namn Blända skulle då ha tagit ledningen och samlat landets kvinnor med vapen i hand. Med list och våld bragte hon den danska hären på fall och gjorde sitt krigiska hantverk så grundligt att inte en enda dansk undkom. När svenske kungen återvände med sina män och fick spörja om Bländas och hennes amasoners bravader fann han att Värends kvinnor visat sig lika goda som männen i i krigets blodiga hantverk. Därför tillerkände han dem lika arvsrätt med männen, förmånen att få rida till sitt bröllop under krigisk musik och gav dem som ett ytterligare bevis -som ett fälttecken- den s.k. listan som kvinnorna bar till sin högtidsdräkt."

Emellertid finns inte några som helst belägg för att sägnen har historisk verklighetsbakgrund. Däremot vet men att berättelsen skrevs 1691 av brukspatronen Per Rudebeck på Huseby som en förklaring till varför kvinnorna i södra Småland hade sedvanerätt att dela arv lika med sina bröder. Karl XI hade då i slutet av 1600-talet arbete på gång att omarbeta rikets lagar och hade ambitionen att undanröja alla lokala sedvänjor. Rudebecks berättelse skickades till Karl XI för kännedom och han blev så tilltalad av den att han lät häraderna i Värend behålla sin sedvanerätt.

PS: Den som vill läsa en mer romantiserad version av berättelsen om Blända kan gå till Sverker den gamle , ett kapitel ur Heidenstams "Svenskarna och deras hövdingar".