Danska lägret i Sofielund

Den som idag besöker Flishult anar nog inte den omfattande verksamhet som fanns där i början av 1940-talet då en dansk militärstyrka låg där förlagd. Platsen som valdes till lägerplats skulle ligga ensligt och undangömd, och vad passade då bättre än de mörka skogarna i sydvästra delen av Älmeboda socken. I Sofielund fanns dessutom ett pensionat som kunde bli administrativt centrum. Och där fanns inte minst tillgång till pensionatsvärdinnan Ester Algotsson som kom att bli lägrets hjälpande hand i alla lokala frågor. Erik Siding har i ord tecknat hennes porträtt:

"På trappan stod en rakryggad medelålders kvinna som vänligt och högtidligt tog emot de nyankomna gästerna. Hennes blick var fast och hennes panna var fårad som hos människor, som ofta måste ta svåra beslut. Man fick det intrycket, att hon inte var van att bli emotsagd utan vidare. Hon hade något av falkens skarphet i ögonen. Det var Sofielunds ägare, fru Ester Algotsson, "Ester från Flishult" som folk i trakten kallade henne. Hon blev mycket omtyckt av alla och förtjänar en särskild hågkomst. Förutom pensionat hade hon efterhand startat flera affärer i närliggande byar, ett lantbruk, ett skogsbruk, en mindre träkolsfabrik och en taxirörelse. Som majorskan i "Gösta Berlings saga" drev hon alltsammans med affärsmässig sans och duglighet. Något av vad majorskan var för sina kavaljerer, blev fru Algotsson i den första tiden för sina nya underliga gäster. Hon var behjälplig med allt. Utpekade leverantörer, introducerade sina gäster för de lokala myndigheterna och talade om vilken präst man borde höra på. Hon var helt enkelt förmedlare av oräkneliga tjänster och behjälplig i många frågor. Det märktes att hon hade hjärta för små och stora sakeroch därför blev hon ihågkommen länge av alla nybyggarna i Sofielund."

Det var på ängen mittemot pensionatets huvudbyggnad som lägerbarackerna byggdes och arbetet påbörjades i december 1943. Redan i mars rymde lägret 500 man, officerare och manskap. Där fanns nu 40 byggnader samlade runt två flaggstänger, en för den danska och en för den svenska flaggan. Där fanns nu en ny bergborrad brunn, 43 meter djup. Det är brunnen och brunnsöverbyggnaden som idag är det enda kvarlämnade minnesmärket från själva lägerplatsen.

Lägergata i Sofielund

Det var inte förenligt med den svenska neutralitetspolitiken att låta utländska militära förband vara grupperade inom landet och därför var det noga med att i alla sammanhang framhålla att det var ett träningsläger för en dansk polisstyrka. Utbildningen i lägret hade emellertid klart militär inriktning, utöver handeldvapen lånade den svenska arméförvaltning också ut kulsprutor, pansarvärnskanoner och tunga granatkastare. Det var inte förrän efter årsskiftet 1944/1945 - då det var uppenbart hur kriget skulle sluta - som man helt slutade låtsas utbilda poliser.

Den 5 maj 1945 blev sista dagen för den danska bataljonen som nu i Sofielund omfattade 611 man. Det blev avmarsch till Konga där man så for vidare med tåg till Helsingborg för överfart till hemlandet. Barackerna monterades ner och skickades med tåg till garnisonen i danska Holbäck där de återuppfördes och där fanns de kvar tills de slutligen revs 1976.

Till överst på sidan