Denna hyllning till Småland är författad av Gustav Lyckow någon gång strax efter förra sekelskiftet (1900).
Varhelst Smålandsbröder och -systrar träffas i fest bör visan sjungas. Det lär gå bra på melodin "Alpens ros ...". Kan också med fördel deklameras av den som behärskar tungomålet.

  Till Smaulann

Ja vet ett lann som ja förjäves maular
Där himlen är båd vit å grau å blau
Där tusen stjärnor glo mä jyllne straular
Frau himlavalv mä silvermaune på.

Visst är det fattit nock i vaurat Smaulann
Där stenarösen vaullar möe sjau
Visst fau vi gno gunaus imillan maulen
För lauga ärbetslöner, men vadau.

I aur ble kaulen smau å haur å dauli
Men vi fau vel belautna va endau.
Fö ännu ha vi ärmar kvar mä staul i
Å hoppas de bli allti nåen rau.

Når krigets auska ljöd pau Lyttsens slätter
Just auret sextan honnra trettitvau
Vi sprängde fram med launga bajonetter
Å klaudde fienden båd gul å blau.

Rätt vaudlit ä de te å si å skauda
Pau Smaulannsdäkorna di smau
En lätt kan fau ett styngn i hjärtats lauda
För rara ä di i varenda vrau.

I Smaulanns dalar födes ingen faune
Nä, kvicka ä vi ifrau topp te tau
Å fast vi raukar gränsa inte Skaune
Smau snillen ä vi allihop ändau.

Visst finns de maunga sprauk uppau planeten
Men himlannsmaulet lauter bäst ändau.
Ja, skaul för Smualann! Mau de gau i täten
Når krixtrompeten blaus fra vrau te vrau.


 

  Till överst på sidan

 

Till Index Älmebodasida