Två sätesgårdar i Älmeboda

Inom Älmeboda socken finns inga egentliga gods eller herrgårdar även om Skärsjöhult och Qvisingsö är stora gårdar med karaktärsbyggnader som med dagens språkbruk bör kunna kallas säterier. Med en strikt definitionen av sätesgård eller säteri är det emellertid av dessa två endast Skärsjöhult som varit sätesgård. Därtill har det faktiskt funnits ytterligare en sätesgård, Illareboda. Båda dessa gårdar finns beskrivna i boken Kronoberg Läns Herrgårdar av P.G. Vejde.

Nationalencyklopedien definierar sätesgård så här:

"säteri, sätesgård, ursprungligen en lantegendom ägd och bebodd av en frälseman och i kraft av adelns privilegier befriad från på jorden vilande allmänna skatter (säterifrihet). Säteriet var ofta huvudgård i ett godskomplex av spridda frälsegårdar. Frälsejord inom frihetsmilen hade mer exklusiv befrielse från skatter till kronan än egendomar som låg längre bort. För hävdande av säterifriheten krävdes ståndsmässig byggnad på sätesgården. Efter adelsprivilegiernas upphävande har från 1800-talet benämningen säteri använts om äldre, stora och välbyggda lantgårdar i allmänhet."

Skärsjöhult beskriver Vejde:

"Skärsjöhults by bestod 1562 av 3 frälsehemman, Norre-, Mellan- och Östregårdarna, som omkring 100 år senare gjordes till säteri av dåvarande ägaren Gustav Anrep. År 1680 utslogs sätesfriheten, enär stället visserligen var försett med "karaktärsbyggning" men ej med ägarens kreatursbesättning. Tre år senare blev dock Skärsjöhult åter säteri.
Östregården har tidvis varit avskild och tillhörde på 1700-talet släkten Ingelman. Mellan- och Norregården däremot ha varit förenade till en possesion, som efter skiftande öden gick i allmogehänder på 1850-talet.
År 1512 blev Skjärsjöhult "röffuat och bränt aff jutharna".

Vejdes förteckning över Skärsjöhults ägare börjar med riksmarsken Gabriel Oxenstierna (1562) och därefter följer en rad av adelssläkter som Anrep, Rudebeck, von Schantz och Ankarstierna. Den siste adlige ägaren är kapten Klas Adam von Boisman (1826). Därefter ägs gården av den senares svåger handlanden Anders Magnus Nätterberg (1828) och sedan av kyrkvärden Frans Johansson (1856)

Illarebodas tid med status av sätes gård var mycket kortvarig, endast mellan åren 1651-1679. Vejde skriver kort:

"Illareboda, ett frälsehemman om 2 lispund smörränta, lydde i förra hälften av 1600-talet under Kråkesjö i Ljuder men blev 1651 säteri. År 1679 nedsjönk gården till allmänt frälse."

Ägarlängden för Illareboda börjar 1562 med Nils Isaksson Bagge och därefter följer namn som Gustav Stråle (1669), Katarina Sabelsköld (1698), prosten David Aspelin (1795). Vid 1800-talets början blev det bönder som hade skatte- och besittningsrätt.

Källa: P.G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar, Växjö 1929

Tillägg:
I Älmebodaboken 1976 skriver Carl Olin i sin artikel om Älvsborgs lösen 1613 helt kort att "Häggemåla säges vara välaktad Gustaf Perssons sätesgård".

Till överst på sidan